Man mäter labilitet i sten
"Om mitt ex var som det den där stenen (sparkar undan lite grus) så är fan hans nya brud som fucking jävla Ramberget!"
Hihihi, jag tyckte det lät roligt...... =)
I Have Done Something Almost Illegal....
"Dä ä bar å åk"!
Mys på er. A lot. =)
My beautiful darling!
Puss på dig stumpan! =)
Mitt Ego....
Nästa gång kan du få vara med. =)
Träningsvärk. Igen.
Nu ska jag snart hem till Kladdkarin och hångla upp henne i hennes vita Mio-soffa. Kan bli nasty.
Puss!
Min Nya Älskling?
Vad tror ni?
(Kassare bild får man leta efter. Sökte igenom 500 bilder och fann ingen bättre. Tur att det lär vara snyggare på. Mig ;-)
Dagen Då Pappa "Lagade" Datorn
Mamma: "Louise, det lyser en grön lampa, varför då?"
Louise: "Den signalerar att datorn är påslagen".
I vilket fall så ringde jag, lydig som jag är, upp och pappa svarade (trodde faktiskt inte att han visste hur en telefon fungerade). Mamma var inte hemma, men pappa visste allt vad felet var. Han förklarar för mig att ljudet helt plötsligt slutat fungera. Jag börjar guida min far, som inte rört datorn på över ett halvår, genom Start-menyn för att hitta volymkontrollen (nämnde jag att han knappt kan hantera en vanlig fast telefon?) Men kvick och lättlärd var han och triumferar efter en kort stund: "Nu har vi ljud!" I samförstånd beslutar vi oss för att pappa ska få all cred för lagandet av datorn och vi låtsas därför om att han klarat det helt själv.
När mamma kommer hem och sätter sig vid datorn får hon dock ett smärre slaganfall när det visar sig att pappa dragit upp volymen på max och glömt av hur man sänker igen. Felet låg inte i att ljudet försvunnit från datorn, utan att IKONEN för volymkontrollen försvunnit från snabbstarten. Oj vad fel det kan bli. Datorn vrålade på högsta nivå, ingen av dem visste hur man sänkte och jag kan garantera att mamma vrålade lika högt. Jag höll på att dö av skratt när hon ringde och var fly förbannad över att pappa lagat saker som inte var trasiga.
Det finns inga gränser för hur mycket jag älskar mina föräldrar. =)
Diss eller komplimang?
"Hon är väldigt snygg att se på, men jävligt jobbig att lyssna på. Lite som dig faktiskt". - By Junior, idag.
"Jag satt på toaletten och då tänkte jag på dig" - By Karin, idag.
"Dig skulle man ju inte knuffa ur sängen på morgonen!" -Okänt taffligt raggningsförsök, ett par månader sedan.
"Du var ju inte så jävla snygg, men söt var du och det är mycket bättre" - Ännu ett okänt, ännu taffligare raggningsförsök, ett tag sedan.
"Jag tror du brukar sjunga till Kiss i duschen" - Jag tror du vet vem du är....
"Du har fått din kroppsform efter pappas sida släkten, de hade inte heller några bröst!" - Min egen mamma, under min känsligaste tonårsperiod.
"Jag har ett minne från bilresan till Åre, och det var hennes ständiga pratatande elva timmar i sträck!" (pekandes på mig) - Bästa killkompisen, ca en månad sedan.
Ett Säkert Bevis På Att Linda Pluggar För Mycket
Linda: "Okej, så ni har pratat?"
Louise: "Ja".
Linda: "Jaha, (rycker lätt på axlarna), då har ni metakommunicerat, ni har definerat er relation".
I rest my case, hon är så söt!! ;)
Har det gått en kvart än?
Efter lite vin och öl i torsdagskväll tyckte Louise att det var en jättebra idé att åka till Sthlm över helgen. När hon vaknade på fredagsmorgon med lite vinbaksmälla i huvudet var ideén inte lika bra. Men man ska lyssna på sin första instinkt och klockan fyra fredag eftermiddag rullade hon från Göteborg, plockade upp en kompis i Skövde för att få sällskap, och sedan gav vi oss iväg, mot E20 Norr.
Väl framme bjöds hon på grymt mycket filmsoffeslappande, brottande och gapskratt, biotittande och en vodka lime nästan utan lime på ett uteställe där vi mötte upp två snubbar, varav en kunde flyga. Sedan förfrös hon ett par tår med. Längesen hon hade så skoj. Faktiskt. ;)
Helgens bästa kommentar: "Det tar högst en kvart, på söndagar bara tio minuter".
Söndagsost
Orgie i entrén?
Sedan stod hon ensam i en kö till Nef i nästan en timme för att möta upp Offe & co. Fan vad skoj det var att träffa dem igen! En sak är säker: Killar med Dior-gloss är fan så mycket hetare än killar utan. Hade en kanonkväll på alla plan och nu fattar hon inte varför hon sitter här och bloggar när sängen med nya, rena satinlakan väntar henne. Loj, Loj, kom hit och sov med oss! Jaja, jag kommer, tig med er. Lakansjävlar. Värsta är att de vet om att de är oemotståndliga. Jag älskar att prata om mig själv i tredje person för övrigt.
Sov gtt älsklingar!
Loj är lycklig nu!
Hon är tillbaka! Nu är det dags för Loj att äga blogghimlen igen! =)
Loj är lycklig nu. Det var sjukt längesedan jag hade så roligt på en semester som jag hade nu när vi var i Åre förra veckan.
Tänk er själva att åka upp med ett helt galet underbart gäng kompisar, lära sig åka skidor och festa nätterna igenom, bada sex personer i en jacuzzi för två, basta med en galen finne som brassar på så att det känns som att linserna håller på att smälta i ögonen. Att uppleva kylan i fjällen när varmvattnet är borta och du vill duscha av dig bastusvetten. Att svepa i sig nio liter Jeltzin på en vecka, att se Jimmy suga sig fast med tänderna i Dennis rygg. Att inse hur många lustiga positioner Louise kan vrida sin kropp i, att garva åt alla svordomar som hela tiden kom över våra läppar (Dennis "Vårda erat språk era jävla horjävlar", var den KLART bästa!). Att åka till ett äventyrsbad och vara sju år på nytt, shaka loss på dansgolvet och stå på gasen på ice-carting banan. Få två timmars massage varje dag bara för att dina vänner är så underbart snälla och käka världens största toast skagen så att det sprutar räkor genom öronen. Att daska till någon i rumpan och personen utbrister: "Aj, akta min PUNG!" (här användes uttrycket hängpung ofta, samt uttrycket "henkan" myntades). Att trasha en våningssäng från Ikea och lyckas spika ihop den igen. Att på hemvägen knäcka upp en öl i baksätet/dubbelsängen där bak i Romans S60, med basen pumpandes (eller ja, den kunde pumpat om vi inte fyllt bagagen med väskor) mot ryggen, Loj och Em fnittrandes som två tonårstjejer. Tråkigt att vakna upp och inse att man är hemma igen...... Vem är på att åka tillbaka??!?!?!?!?!
Till alla er som var med: Jag älskar er!
This is for YOU!!
Tack alla älskade vänner, nya och gamla, för ett helt underbart år och en helt underbar avslutning på det. Och tack för att ni är med mig hela vägen in i det nya. Älskar er över allt annat!
Jag har förhoppningar, förväntningar, drömmar, planer, funderingar och gissningar på vad 2008 kommer bjuda på, men en sak som jag är helt säker på är att det är NI som kommer göra det till det grymmaste året!
Så ta tillvara på varje tillfälle som bjuds och gör det bästa av det, har ni förlorat en enda sekund kommer ni aldrig att få tillbaka den. Behandla människor ni möter med kärlek och respekt, jag lovar att ni kommer få igen det. Ha en av mina favorit-klyschor; "Främlingar är bara vänner du inte lärt känna än", i åtanke . Ni kommer möta dem övarallt; på stan, på bussen, i affären, på jobbet, på krogen. Ge dem ett leende, det är så enkelt att göra någon glad!
Detta inlägget blev fullt av visdomsord och plattityder, men någon gång då och får man vara klyschig om man heter Loi!
Gutes Neues Jahr, allihop!=)
Instant Satisfaction
Det roligaste var när jag stod i Dior-disken och den snorkiga expediten trodde jag var en amöba eller något, med min stickade sjal och söta mössa. Med ett lågt stönande hjälpte han mig att välja rätt gloss (jag säger som i Pretty Woman, huge mistake, big! huuuge!, han har ingen ANING om how much money Im gonna spend there....).
Killen sneglade lite odiskret nedvärderande på mitt fulgula Visakort och kollade på mitt guldiga Eurocard som om jag hade snott det. Men sedan hände något.... Killen ändrade attityd på en femöring.
Expediten: "Men guuuuud (glömde jag säga att han var gay?), vilken snygg väska! Vad annorlunda med en vit! "
Jag: "Öööhh....?"
Expediten: Men asså, jag har själv en brun, men en vit har jag ALDRIG sett. Flashigt!"
Jag: "Flashigt?"
Saken var den att killen trodde helt stenhårt att min 35 kronors kopia från Kina var en äkta Louis Vuitton! En hyperhypad gayexpedit i Diordisken såg inte skillnad på en obvious fejk och en riktig! Jag blev så paff att jag inte visste vad jag skulle säga (det händer inte ofta). Jag mumlade mest, mmm, jo, visst är den superhäftig, samtidigt som jag föste den lite bakom ryggen för att han inte skulle få för sig att titta närmre.
Jag kommer lätt gå tillbaka dit med Lindas Miu Miu och kolla om han märker skillnad där. Så sött med snorkiga blåsta expeditgossar!=)
Nu ska jag njuta av mitt nya gloss........ Och Ben & Jerry som väntar på mig i frysen.
Får Jag Ringa En Vän?
1, Jag måste se till att vara fri MINST två timmar framåt.
2, Jag måste ha laddat med mat och dryck innan, gärna Dubbelnougat, en banan och en Ramlösa.
3, Måste ha harklat mig och klargjort halsen.
Har jag inte uppfyllt samtliga krav specificerade ovan, behövs en av följande undanflykter (eller kombination);
1, Se till att vara på väg någonstans. Jag kan tex vara på väg att träffa någon gojting (bäst) eller på väg till träningen (bra det med). Att säga att jag ska pilla mig i naveln fungerar sådär.
2, Se till att inte ha batteri i mobilen för mer än 30 minuter (fungerar KANON, min mobil klarar inte mer ens i fulladdat tillstånd).
Nu kanske ni tror att jag inte vill prata med henne, men så är ej fallet. Jag älskar denna kvinnan mer än allt annat på hela jorden, men det går ju fan inte att få tyst på henne! Kan även vara så att det inte går att få tyst på mig....=P Vad vi än gör så kommer vi aldrig undan med mindre än en timme i telefon. Inte ens när jag var och hälsade på henne i Skövde i höstas och spenderade 48 timmar där vi pratade dygnet runt, pratade varandra till sömns, väckte varandra genom att prata, nej, inte ens DÅ fick vi pratat klart! Åkte hem på söndagen med känslan av att det var så mycket vi inte hunnit prata om. Det är sic honey. And I love it! =)
Nu ska jag pilla mig i naveln ;)
Puss!
Vill ni veta hur mycket Junior har i lön?
(Sagt på det där sättet, dy vät):
"Junior är inte värd mer än tre kronor i timmen. Fyra med OB".
Sån e Jag!
God natt allesammans!
Ey, yo mama, aiiight!
Det senaste mamma-projektet är e-mail. Hon har fan gått och blivit mer avancerad hotmail användare än mig! Man får ett mail och det är ett enda virrvarr av stora och små bokstäver, kursiv och fet text, olika typsnitt och färger. Som om inte det vore nog har hon börjat infoga små smileysar i slutet av varje mening. Ett mamma-mail kan se ut såhär:
Hej dotter! (en smiley föreställande en flicka, två flickor om det är ett mail till både mig och syrran)
Idag har jag varit ute med hunden och sedan druckit kaffe (hund-smiley samt kaffekopp).
Ska vi åka och handla? (pengasedel)
Vi kan åka alla tillsammans (flicka, flicka, flicka samt bil).
Varför ringer du aldrig din mor? (telefonlurssmiley)
Puss puss kram (pussmun, pussmun, flicka med öppna armar)
Amazing Pennybridge!
I vilken ände ska jag börja? Jag älskar Örebro. E20 Norr. Millencolins hemstad. Vi har en station där. Det var det enda jag visste när jag åkte dit i måndags. Nu vet jag mer.=)
Efter en lång dag av bilkörande och miljöarbete trillade jag runt på stan och shoppade lite (ett grönt linne to die for!)
Sedan var det middag med en kollega och sedan hamnade jag på Harrys på livebands-kväll med några kompisar till honom. Kollegan uteblev dock, så jag fick festa själv med detta gäng rockande 35+ herrar. Hade så sjuuukt kul! Jag och en kille (gubbe? Nee..) som hette Gunnar och var 45 shakade loss på dansgolvet. Totalägde. Kan ha varit för att vi var den enda två där, men ändå. Kul var det! Sällan man möter främlingar som direkt tar en in i gänget, riktigt sociala och pratsamma var de, presenterade mig för alla de kände och berättade allt om Örebro och alla som vi träffade. Kul att få snacka lite musik också! Och jag är inte den som är den, tror nog inte min käft var stängd en sekund under den kvällen. Visade sig att en av killarna hade en bästa kompis som bodde i Gbg. Tror ni inte att det var min tatuerare, Peter! Sjukt. Att det dessutom ryktades om att de kände några av killarna i Millencolin gjorde mig sjukt impad. Jag trodde inte jag var kändiskåt. Men tydligen. Försökte dölja det väl, men vete fasen om jag lyckades....
Kvällen fortsatte med ett liveband, också några kompsar till de jag hängde med. Efter en stund tröttnade tydligen sångaren eller nåt och slängde helt oplanerat upp sin syrra på scenen. En stabil kvinna måste jag säga. Men sicken pipa hon hade! Helt OTROLIG sångröst hade hon, fick kårar asså. Riktigt grymt att bara gå upp och riva av ett nummer sådär. Och deras gitarrist var helt amazing....
Kvällen led mot sitt slut och en gentleman skulle följa mig till hotellet med motivationen: "Hick! Man schkaa följa tjejerna hem. För att, Hick! de scka inte gå schälva". Problemet var bara att killen inte riiiiktigt var helt på det klara med vart hotellet låg uppenbarligen, utan glad i hågen tar tag i min hand och leder mig, ja, åt helt motsatt håll. Tur att jag cruisat runt Örebro centrum tidigare under kvällen, så jag visste vart jag skulle. Hade kunnat vandra runt hela natten annars. Så jävla kul! =)
Fan, vad jag vill åka tillbaka redan ikväll! Och nästa gång ska jag fan inte banga att följa med om jag återigen blir erbjuden att följa med till Millencolins studio.... Jävla skit alltså! Varför var jag tvungen att åka till Karlstad dagen efter? Just det, jobba var det ja... =P
Denna tripen var inte bra för mig, inte nog med att jag catched a cold, jag drabbades för andra gången på ett år av en svårartad Millencolin-sjuka. Och jag vill aldrig bli frisk!=) Remembering konserten på piren under kalaset förra sommaren. It was magic.... Something in the air, someone beside me and the whole world at my feet.
Ahh.... Play it again, Mr Jones!