Loi- Hopplös vs. Underbar?

När jag var liten tyckte jag aldrig riktigt om att leka Jage. Kan ha att göra med att mina bästa vänner var tre killar som alla var ett par år äldre än mig, de sprang mycket fortare och de puttades mycket hårdare när de fick fatt på en. Det är inte roligt att leka Jage om man hela tiden bli tagen. Då tyckte jag bättre om Kurragömma, det var jag duktig på. Kunde sitta länge och fnissa för mig själv och vänta på att någon skulle hitta mig.
Efter ett tag vågade de lite mindre barnen leka med oss lite äldre också. Då var det roligare med Jage, för helt plötsligt kunde jag också springa ifatt någon. Det är roligare när man känner att man har en chans.

Så är det idag när man har blivit stor också. Även om man inte leker på samma sätt som barn gör så kan man fortfarande använda några av reglerna man använde sig av när man var liten.
Om man ställde in siktet på en viss person som man ville jaga så satte man av i full karriär efter denne. Men om personen springer för fort så hamnar du själv automatiskt allt längre och längre bakom. På en lekplats full med andra barn som leker samma lek kommer det snart någon närmare dig som du kan jaga och få fatt på istället. Men hur länge ska personen du började jaga få springa innan du lägger i överväxeln och kommer ifatt, eller rent av ger upp och låter den springa iväg?

Ju mer du får kämpa för vad du vill ha, desto roligare är det och desto mer vill du ha det. Men det finns en punkt där vinsten inte längre känns värt mödan att jaga den.

Idag jagar jag gärna, jag jagar mycket, jag jagar ofta, jag jagar allt. Karriär, pluggande, förhållanden, intressen. (De enda jag inte behöver jaga är mina bästa vänner, de har jag redan fått tag på *älskar er*)

Men vinsten måste vara värt mödan. Håll gärna moroten framför näsan på mig och retas litegrann. Det triggar mig bara ännu mer. Låt mig få tag på den emellanåt, låt mig bara snudda den. Men dra Fan inte undan den framför näsan på mig. Då tröttnar jag. Och letar upp en annan morot. Just nu har jag en jävla massa morötter framför mig, av alla olika ovanstående kategorier. Dags att börja skörda snart. Frågan är bara vilka som rycks bort från mig och vilka jag lyckas jaga fatt på.