Loi- Hopplös vs. Underbar?

http://www.youtube.com/watch?v=myB_8UPTGBQ
Kolla in klippet bara. Skrattade så jag höll på att kissa ner mig! Inte lätt när man har Tourettes! Här kommer ett smakprov:

Tourettes man: Shit. Oh shit. Shit! SHIT! Whats all that damn noise?!

His son: Garbage disposal.

TM: Sounds lika Chewbaccas taking a SHIT!! *rrrrrrr*

Son: No it doesn´t.

TM: Yes it does! *rrrrrrr*

Son:No it doesn´t.

TM: Yes it does. *rrrrrrrr*

Son: Shut up!

TM: Fuck you, you´re grounded!!

Son: WHY?!

TM: cause you dont´ think that the garbage disposal sounds like Chewbaccas taking a shit, thats why! Now, go to your room!

Fan, så börjar man drömma om idiot-jäveln också. Typiskt. Räcker det inte att jag tror att det ringer varje morgon när alarmet går av, måste jag bli hemsökt när jag sover också? Skit.

Nä, nu åker jag och smashar boll. Har jag tur träffar jag huvudet på någon =P

Puss!

Jag är jätteduktig på att söla. Det vet ni alla om. Tills dess att jag listat ut hur man mms:ar bilder till bloggen, så får vi ha fototävlingar utan foto.

Jag beskriver fläcken då: Det är sex större och fyra lite mindre prickar, största ca 2 mm i diameter och minsta ca 0,5 mm. Mörkbruna. De börjar i brösthöjd och går som i en båge ner mot naveln. Jag drog på mig dem någon gång under morgonen, plötsligt var de liksom bara där.  

Fina priser utlovas återigen till vinnaren. OBS! Anställda på Budget äga ej rätt att deltaga i tävlingen, eftersom de vet svaret. Vidare får de inte avslöja svaret till andra tävlingsdeltagare innan tävlingen är avslutad. Fusk kommer alltid visa sig och straffas med flyersutdelning (Ha! Bästa straffet någonsin!).

Vännen, jag vet inte hur jag ska säga det här.... Jag vet att jag lovade att nämna dig i min blogg, men det finns liksom inget naturligt sätt att lägga fram det på.

Det vi har går inte att sätta på pränt, du är hela mitt lv, allt jag tänker på, varenda minut, varenda sekund. Utan dig skulle det inte vara värt att leva (bortsett från allt annat som skulle ersätta dig och alla killar jag skulle dejta efter dig givetvis). Du är min sol, min måne, min värld och det är för dig jag kämpar mig igenom dagen, med förhoppning att åtminstone få prata med dig innan solen går ner (att jag trivs med mitt jobb och behöver arbeta för att få pengar att leva oc resa för, är av mindre betydelse). Du är underbar trots att du dricker cider och aldrig hållt i en öl, jag ser inte ner på dig för det *host*.

You´re my everything.

Skruttisen. ;)

Så, vänner, här kommer 1000 kronors-frågan: Ironi eller fullständig ärlighet?

Fina priser utlovas till vinnaren.

Jag har tre långa ärr på mitt vänstra lår. Det är det inte många som vet. Tillsammans är de nästan en decimeter långa. Jag skaffade mig dem på en skolresa i Åsa i tredje klass. Det är det ännu färre som vet. Hur ska någon veta det när ingen ens har sett det? Kanske att någon någon gång noterat det, men inte tänkt något mer på det.

Jag har fler ärr, men dem är det bara jag som vet om. Ingen annan har brytt sig tillräckligt för att lägga dem på minnet. Det är lite sorgligt. Men det är väl så det är. Det är bara jag som ska veta om dem. För varje gång får jag ett nytt ärr. Och som vanligt är jag ensam om att se dem.

Jag är så trött på att bli kollad på, men inte sedd.... Like a lion in a cage, noone dare to come close....

Tjoho! Efter mycket blaha, blaha om allt och ingenting på denna blogg så kände jag att det var dags för ett (nåja) vettigt inlägg om allt det spännande som händer i Louises liv. Inte för att det dräller av fantastiska saker som älvor och enhörningar och hitta prinsen och leva lyckliga i alla sina dagar, men va fan! Lite roligt händer det väl mig iallafall?

Helgen var allt annat än lugn o skön, vilket är precis vad man kan önska sig. I fredags skulle vi grillat hemma hos Roman, men eftersom alla var långsammare än långsammast blev det take away pizza istället. Spännande var det när jag o Jess skull hem, Alingsåspendeln by night, den ni! Det var längesen kan jag lova. Och förhoppningsvis ddröjer det lika länge till innan det händer igen ;)

Lördagen spenderades i Budget-vänners lag hos Mathias i Partille (sa jag något om att inte åka Alingsåspendel?). Klabb-mannen stod för grillandet och Mathias värmde färdigköpt potatisgratäng.  och Emelie bidrog med att bara sitta där och se söta ut (hallå! VEM kånkade egentligen 6 liter vin dit, jo jag). Senare på kvällen velade vi runt på stan innan alla splittrades, Jag och Emms hittade varsin öl på Chez innan vi drog hem.

Söndagen var kak-bak (chocolate chip cookies, det bästa av det bästaste bästa!), matlagandes och en halvdöd Linda i soffan.

Idag har jag tvättat min bil och lyckats skapa inte mindre än femton fläckar av fyra olika slag på min helt rena, vita tröja. Hälften av dem kommer itne att gå bort. Skit också. Dessutom har jag tagit ur min piercing.... Huva, det var ett stort steg, kan jag lova. Åtta år av mitt liv, helt gone. Jag tror det är bra. En fresh start. För att bre på med en kliché: Det här är den första dagen på resten av mitt liv! Moahaha, nu kan inget stoppa mig!

Men det mest spännande i mitt liv just nu är det faktum att jag ska på volleyn ikväll, för första gången sedan sommaruppehållet. Vad jag har LÄNGTAT efter denna dagen!! Det riktigt pirrar i magen på mig, så gärna vill jag tjonga lite boll! Kan någon förklara för mig varifrån denna besatthet av volleyboll kommer ifrån?? Dessutom kan man hoppas att det är folk där man känner igen och att man kanske tom lyckas få ivägen en klockren smash rakt i huvudet på någon väl utvald person.... Oj, sa jag det högt? Inte ska man väl önska någon annan smärta? Men ger man sig in i leken får man leken tåla. För lek, mina vänner, är tydligen PRECIS vad detta handlar om. >=)

Take care, dont forget that I love you all SOOOOO much!

....var dagen då jag gick till systemet utan BH. 

Jag säger ju att jag är trött.