Loi- Hopplös vs. Underbar?

Jobbigt är det när man inte minns hur man kom till jobbet på morgonen. Så var det för mig imorse. Otroligt jobbigt att gå ur sängen. Den där underbara lasagnen jag bjöds på igår (av mig själv, men ändå) måste ha innehållit sömnmedel. Jag sa ju att jag inte litade på kocken! (återigen jag själv).

Inte blir det bättre av att man varje morgon möts av en fjantig Stockholms-röst som säger till mig "Beställningen är mottagen, var god lägg på luren". Fyra gånger säger hon det! Varje morgon! Och varje eftermiddag! Det blir åtta gånger per dag! 40 gånger per vecka! 160 gånger per månad! 1920 gånger på ett år! För att inte tala o de gånger man kopplar om telefonerna varje gång, det blir dubbelt så mycket! Oj oj oj, inte konstigt jag behöver semester....

Men ikväll ska jag tänka på annat. Jag och Linda ska ha revansch efter måndagens misslyckande i volleyboll. Vi ska spela badminton istället! Vi får väl se om det verkligen är så som vi tror att vi vet hur man gör. Det kan väl inte vara så svårt att fjutta över en liten töntig boll över ett nät, va? Eller kan det det? Hm.... Återstår att se! Det var ju uppenbarligen det när det gällde volleyboll. Men jag ger mig inte på den punkten heller! Jag ska tillbaka på lördag och smiska upp lite bollar=)

Puss så länge!

Jag misstänker att detta är värsta graden av fjäsk från hans sida, med mål att få en röd ferrari istället för en smartcar, men jag gillar det ändå!  :

Färden till Skövde visade sig vara värt mödan i snövädret. Med bästa vännerna kan det ju bara inte misslyckas! Så här kommer lite bilder bara för att visa hur SNYGGA de är!


Jag och Linda

Helene lipglossar

Jessica försöker ta sig ur tvångströjan=)

På vägen hem hittade vi en liten mus i snön som jag matade med kex. EHH, kex?! Ja, jag hade det i väskan=)

Karin och Emma. Karin gör kvällens standard vinkning, "Silviavinken"

Snyggingar i soffan på Bogrens

Linda, nya ansiktet för "Pure and fresh"-hudvårdsserie!

Håret är viktigt att fixa!

Rödvinsmys!

Iallafall kändes det så. Jag gjorde nämligen det ultimata draget att duscha och tvätta håret på gymmet innan jag åkte hem. Jobbigt bara att det var minusgrader ute. Många minusgrader. När jag drog av mig mössan på bussen och kände på håret blev jag först livrädd och undrade vem som dummat sig med mitt hår, men lugnade mig då jag insåg att det skulle tina. Så jag satte mig och käkade ett kex, vilket resulterade i att jag såg ut som ett jävla fågelbord eftersom jag smulade ner två tredjedelar av kakan i knäet. Satt där med blöta fötter, mössa, istappar i håret och försökte äta kex med michelingubbe-stora vantar på händerna. Det enda som saknades var snor rinnande ner i mungiporna och elaka grannar som jagade mig med snöbollar, så hade jag varit tillbaka i barndomen igen!

KAN INGEN OFFRA SIG OCH HA SNÖBOLLSKRIG MED MIG?!?!?!
Fast jag vill vinna, jag har måååånga år av nederlag att ta igen, eftersom alla var större än mig när jag var liten och gav sig på mig. Minns tydligt en vinterdag när jag var i tioårsåldern, då min granne Andreas, 20 cm längre och 20 kg tyngre, satte sig på min bröstkorg och tvingade mig äta snö. Det var inte skönt. En  annan gång hade min familj en JÄTTESTOR pulka, med plats för en eller två vuxna. Den fick vi tag i och kraschade mot ett stängsel. Aj.

Då var det roligare att leka med Marcus, vi brukade alltid vara i samma lag, gömde oss i vår snöborg och hindrade alla elaka småbarn från att komma in. Jag kramade snöbollarna och Marcus bombarderade. Det kallar jag teamwork!
Eller så åkte vi pulka vi också. Jag kommer ihåg att hans familj hade en stor rhododendronbuske eller nåt vid sidan av en liten backe på deras tomt. Alla barnen åkte bredvid busken utom Louise som åkte rakt igenom. Aj igen. Fast det var väl ganska väntat?=) Det hände nog även någon gång att jag fick någon av killarna att göra snöänglar med mig, även fast det var sällsynt.

Haha, vad jag vill vara liten igen just nu!=)

*står nu med långkalsonger, mössa, vantar, halsduk och kängor, beredd på att leka i snön!=D*

Igår asså.... Fan va kul vi hade! Jag, Jess och Linda drog oss in mot stora staden, Karin F skulle följt med men blev uppehållen av en Landala-incident. Banger!

Vi tog oss till Valand där vi traskade in gratis med fribiljetter. Väl där använde vi oss av våra 300 spänn fritt i baren trots att dessa egentligen inte gällde lördagar, men det märkte inte bartendern. Eftersom det var lite halvtrist där och vi egentligen var mest sugna på Park (efter förra helgens motgångar var det TVUNGET med revansch!).
Jobbigt som det är att stå i kö när det är kallt, så lämnade vi våra jackor på Valand och trippade glada i hågen upp längs avenyn iklädda linnen och tunna koftor. Sedan följde vi med strömmen av rökare in på Park, blev stoppade av vakten som bad om att få se stämpel, jag räcker fram handleden där klockan satt och han säger "OK". VADDÅ OK?!?! Jag hade väl ingen stämpel heller?! Haha, helt klockrent! Så vi traskade helt sonika in och hade kalas!=)

Det äter jag nu. Jag har duschat och luktar väldigt gott också.

Ska få massage sen! =D

Behöver man GPS för att hitta till Stenkullen?

"Du sa att du var snygg men du e ful, jag har blivit luuurad, ah aa a aa a". Jag har nämligen också blivit lurad. Kanske inte på detta sättet, men säkert på något annat. Ja.

Fiskpinnarna var äckliga. *sköljer med citronvatten*

Det äter jag nu. Jag har duschat och luktar väldigt gott också.

Ska få massage sen! =D

Behöver man GPS för att hitta till Stenkullen?

Ja, det får man. Åtminstone om man arbetar så hårt som jag gör. Muhaha.

Gårdagen blev förgylld av diverse stockholmare som vågade sig ner hit till framsidan för ett SM-möte. Vi åt, hade konferens, åt, gick igenom siffror, drack kaffe, åt, diskuterade företagets framtid, åt, drack kaffe, åt lite till. Sedan blev det fördrink, promenad till restaurangen, fördrink igen, lång väntan, mera mat, vin till maten, vin efter maten, BOWLING, drink till bowlingen, efterdrink. Sedan slocknade alla i varsitt hotellrum, även vi göteborgare som lyckades snyta åt oss varsin sängplats.

Summan av kardemumman (som för övrigt inte är gott alls) är dock att vi hade en GRYMT trevlig kväll! Alla visade sig från sin bästa sida (även fast Junior ansåg att hans var baksidan, vilket inte var till hel tillfredsställelse från oss andra). Detta måste vi göra om! =)

Idag vill jag bara berätta lite om en av mina helt underbara kompisar: Linda.
Hon ringde mig förut, hörde att jag var ledsen och snabbare än vad det tar att säga "acetylsalisylsyra" så var hon här för att trösta mig, utan att jag ens hade bett henne om det. Dessutom hade hon köpt en chokladask som hade ett hjärtformat fönster och lock med magnetknäppning på som hon gav till mig. Jag höll på att börja gråta igen bara för chokladen!

Tack för att du är så underbar! Tack för att ni alla är så underbara och finns där för mig varje gång jag behöver er! Och inte bara när jag behöver er, utan hela tiden! Jag älskar er så mycket!!

Puss.

....kollade jag min mail....? Det var ju bara jättejättedumt....

Du har en speciell uppfattning om en person. Han/hon är redan dömd i dina ögon, på ett positivt eller negativt sätt, men du har redan bestämt dig för hur denna personen är. Sedan gör han/hon något som får dig att undra över om din uppfattning verkligen stämde. Har personen på något sätt andrat sig? Ni pratar och pratar och pratar och du inser att: "Ja, jag hade nog fel". Sitter och tänker en stund på hur jobbigt det är att ha fel och du undrar hur det kommer sig att det blev så. Sedan tar det en minut tills personens "nya" fasad spricker och du får återigen en ny insikt om att, "Ja, jag hade rätt från början!".

Åtminstone delvis och det tänker jag fortsätta inbilla mig om så länge det är bra för mig själv!

Häromdagen sa någon till mig: "Det där med att träffa någon, det är inte helt lätt. Först måste du träffa någon som DU blir attraherad av, någon som DU tycker om, någon som DU tycker är perfekt. Sedan måste den personen tycka likadant om dig. Det är inte helt lätt".

Det värsta är att denna någon har helt rätt.

Fan också.

Men någonstans måste den perfekte finnas va? Det verkar ju tråkigt och ge upp om det nu är så. Jag utgår ifrån att det finns det. Så jag fortsätter ett tag till. Doctors orders.

Nu ska jag drömma om min prins.

Natti.

Häromdagen sa någon till mig: "Det där med att träffa någon, det är inte helt lätt. Först måste du träffa någon som DU blir attraherad av, någon som DU tycker om, någon som DU tycker är perfekt. Sedan måste den personen tycka likadant om dig. Det är inte helt lätt".

Det värsta är att denna någon har helt rätt.

Fan också.

Men någonstans måste den perfekte finnas va? Det verkar ju tråkigt och ge upp om det nu är så. Jag utgår ifrån att det finns det. Så jag fortsätter ett tag till. Doctors orders.

Nu ska jag drömma om min prins.

Natti.

Egentligen har jag inget speciellt att skriva, men jag gör det ändå.

Denna dagen har varit ganska meningslös, i den bemärkelsen att jag har skittråkigt och är sådär lagom bakis att jag inte orkar göra någonting heller. Jag har målat naglarna och tre hyllkonsoler. Nu har jag multikonversation på MSN, så mycket fönster öppna så jag blir helt vimmelkantig och förvirrad  (inget ovanligt men ändå).

På tal om fönster så får jag nya fönster på tisdag, WIIIE!!=D Jag har inte tvättat mina nuvarande på ett år för att jag skulle få nya. Så det ska bli skönt att kunna se ut igen, haha!

På tal om att se ut: Jag ser tom väldigt BRA ut=D.

På tal om att se bra ut: Jag låg och dö-kollade på Top Model förut, och där var en dansk kille som var så snygg så jag dreglade och blev torr i munnen.

På tal om torr i munnen: Till följd av överkonsumtion av alkohol under gårdagen har jag hällt i mig tre liter saft idag.

På tal om saft: Drar mig till minnes i somras då jag skulle dricka tequila och fick i mig möglig citronsaft.

På tal om det: Det var samma kväll Millencolin spelade på Kalaset. A, whatta memories....

På tal om memories: När jag och Karin käkade skrynkliga tomater, fryst bacon, halvruttna ägg och avslagen cola till frukost. Det var även den dagen då blotta åsynen av sol och ljus fick oss att transformeras till vampyrer, då vi skydde ljuset som pesten för att vi var för bakfulla för att leva.

På tal om att leva: Jag skulle köpa kyckling häromdagen. Stod i frysdisken och valde mellan bröstfileer eller innanfileer. Väljer: KYCKLINGLEVER?!?!?! Men va fan, gör inte paketen likadana, jag höll ju på att inte märka att jag tagit fel! Hu, läskiga tanke......

På tal om tankar: Jag tankade häromdagen och fick bensin på fingrarna, det luktade inte gott.

På tal om inte gott:  Nej, nu orkar jag inte mer!!!! Ni får hålla till godo med ovanstående intelligenta text så hörs vi snart igen!

Love ya!

.:Puss:.

Du med. Så är det.