Loi- Hopplös vs. Underbar?

....Har varit i farten. Hur glad blir man när man öppnar kylskåpet och istället för den (någorlunda) efterlängtade kaviartuben hittar en post-it-lapp med texten "Förlåt men jag behövde kaviaren, ät leverpastej". JUNIOOOOOOR!! Leverpastej och keso är inte särskilt kompatibla, men KAVIAR och keso är det!! Gaah.

Slutsats av detta: Delad vårdnad av en kaviartub kan aldrig leda till något gott. (Sedan att anledningen till den delade vårdnaden i grund och botten bestod i att Junior tryckte i sig halva min tub och därför erbjöd mig delägarskap i nästa inhandlade tub, är något som vi pratar tyst om. Att han är en kleptomanisk kaviartjuv och missbrukare är inget vi skyltar med, då det är relativt dålig reklam för företaget).

More Caviar To The People.

(Och gärna en fungerande mus, min har lagt av helt. Jävla skit. Och ja, det är datormusen jag pratar om. Ni är sjuka).

PUSSAR!!!!!!!!                    
                                                                                                                                                                                                                                                                                             

Jessica vaaaaar nykter. Sa hon.  Partyhattar rules!

Louise köper en billig, halvkass MP3 i hopp om att någon ska köpa en I-Pod eller I-River till henne i Julklapp. Säljaren berättar för Louise att hörlurarna inte är bra och rekommenderar henne att byta om hon har fler hemma.
Louise har fler hemma. Jättemånga.
Louise byter.
Louise laddar  spelaren med massa bra musik och sätter på den. Det kommer inget ljud.
Louise trycker på play. Då kommer det ljud.
Louise tycker att ljudet är dåligt, låter som om de står inne i en kyrka och sjunger.
Louise ändrar EQ:n. Det blir bara värre och värre. Skit-MP3!!
Louise beklagar sig för sin vän över hur dålig den är och att man åtminstone kan begära lite mer för fyrahundra spänn. Vännen skrattar gott åt Louise's dåliga köp.
Tiden går och går och ljudet fortsätter bli sämre och sämre och Louise överväger att köra ner spelaren i halsen på säljaren. Sedan......:
Louise upptäcker att hon inte har satt i sladden till hörlurarna ordentligt. Fan också. Ljudet blir bra!

Visst är jag tekniskt lämpad?=D *host harkel*

När jag var liten tyckte jag aldrig riktigt om att leka Jage. Kan ha att göra med att mina bästa vänner var tre killar som alla var ett par år äldre än mig, de sprang mycket fortare och de puttades mycket hårdare när de fick fatt på en. Det är inte roligt att leka Jage om man hela tiden bli tagen. Då tyckte jag bättre om Kurragömma, det var jag duktig på. Kunde sitta länge och fnissa för mig själv och vänta på att någon skulle hitta mig.
Efter ett tag vågade de lite mindre barnen leka med oss lite äldre också. Då var det roligare med Jage, för helt plötsligt kunde jag också springa ifatt någon. Det är roligare när man känner att man har en chans.

Så är det idag när man har blivit stor också. Även om man inte leker på samma sätt som barn gör så kan man fortfarande använda några av reglerna man använde sig av när man var liten.
Om man ställde in siktet på en viss person som man ville jaga så satte man av i full karriär efter denne. Men om personen springer för fort så hamnar du själv automatiskt allt längre och längre bakom. På en lekplats full med andra barn som leker samma lek kommer det snart någon närmare dig som du kan jaga och få fatt på istället. Men hur länge ska personen du började jaga få springa innan du lägger i överväxeln och kommer ifatt, eller rent av ger upp och låter den springa iväg?

Ju mer du får kämpa för vad du vill ha, desto roligare är det och desto mer vill du ha det. Men det finns en punkt där vinsten inte längre känns värt mödan att jaga den.

Idag jagar jag gärna, jag jagar mycket, jag jagar ofta, jag jagar allt. Karriär, pluggande, förhållanden, intressen. (De enda jag inte behöver jaga är mina bästa vänner, de har jag redan fått tag på *älskar er*)

Men vinsten måste vara värt mödan. Håll gärna moroten framför näsan på mig och retas litegrann. Det triggar mig bara ännu mer. Låt mig få tag på den emellanåt, låt mig bara snudda den. Men dra Fan inte undan den framför näsan på mig. Då tröttnar jag. Och letar upp en annan morot. Just nu har jag en jävla massa morötter framför mig, av alla olika ovanstående kategorier. Dags att börja skörda snart. Frågan är bara vilka som rycks bort från mig och vilka jag lyckas jaga fatt på.

This was a surprise! A big surprise!
But a really, really nice one!
What is it that they're saying....;

"When you the least expect it...."

Just so you know:
You made my day.
Thank You.

P.s. Feel free to do it again....

....Stod Karin F:s chef för när han tillrättavisade personalen med orden:

"Nu ska vi inte uppmuntra vakthundarna att kasta sten"!

Vad denne man går på är okänt och inget som vi helst vill veta....

Idag bjuds det på kolesterolbomb i form av Janssons frestelse i det Johanssonska hushållet. Det var länge sen sist (typ i julas) Så jag tycker att jag är värd det. Särskilt om jag ska bli torterad med nålar imogon bitti. Ni som kan min portkod är välkomna. Haha, förresten, alla kommer nog in ändå, det var något osmart flarne som slog sönder glasrutan i entren igår morse, så det är bara till att sticka in armen och låsa upp. Det känns tryggt. Precis som Libero.

Just nu värker det i hela min kropp från anklarna och uppåt. Kan det ha att göra med fredagkvällen kanske? Det började så lugnt och stilla med romantisk middag hemma hos Jessica, sedan urartade det med massa drinkar och utgången var oundviklig. Mötte upp med en helgalen halvryss som skulle lära mig tjusningen med att dricka ren vodka. Det blidde inte bra. Men kul hade vi! Karin försvann några gånger men jag hade spion i form av killen i garderoben som ringde mig när hon försökte fly därifrån. Tack! Moahaha, Karin, du kommer ALDRIG ut utan mitt godkännande!
Hursomhelst så behöver jag börja dejta en massageterapeuist (hur fan stavas det?!)

Peace.

Sedan att jag inte riktigt har svarat på frågan utan glidit in på massa andra saker och snurrat ihop allt så rejält att jag inte ens förstår det själv och dessutom inte förstår vart jag ska skicka det färdiga svaret så skiten ligger kvar på min hard drive det är en helt annan femma........

Så om någon har dolda talanger i programmet First Class, tveka inte att höra av er och HJÄLPA EN MEDSYSTER I NÖD!!!!!!!!!!!!


Jag har kommit på att jag betalar hutlöst mycket i gasräkning, så nu tänker jag fanimej utnyttja det också!! Här ska lagas mat dygnet runt, ja, Hell Yeah! Här ska lägenheten värmas upp med hjälp av gasspis! Tills Göteborg Energi tar bort sitt fruktansvärt orättvisa system för debitering av gas iallafall! Om jag ska betala lika mycket som en 10 barnsfamilj som värmer badvatten på spisen och lagar mat dygnet runt så ska jag fan använda lika mycket gas jag med!!!! Så vill ni snåla på elen på era fjuttiga elspisar så kom hit så brassar vi på som FAAAAAN!! Det spelar nämligen ingen roll hur mycket gas jag släpper ut, jag får pröjsa en lika stor förmögenhet ändå. Jävla kommunistbolag.

Förresten, varför var det ingen som ville ha mina hjärtformade pannkakor som jag lagt hela min själv i att steka?!?!?! Tack för den.

Nä, nu skiter jag i allt. Om man ändå har börjat med att ge upp en sak kan man lika gärna ge upp resten också. Så nu gräver jag ner mig. Helt. Suck.
Främsta anledningar:
*Hon tar på sig för mycket, vilket leder till:
*Hon hinner inte med allt hon tagit på sig.
*Hon vill det omöjliga.
Så, hare så bra.... Ni hittar mig till höger om smutstvätthögen, sväng vänster vid de tomma sushilådorna, rakt fram efter godispappersberget och sedan längst ner under duntäcket. Där är jag närmsta tiden....

Igår blev det födelsedagsmiddag hemma hos Jessica S i Björndammen, riktigt goda pajer och trevligt sällskap. Några timmar senare begav sig sju fnittriga tjejer in mot stora staden. Rymdkapseln släppte av oss på Hard Rock och där var det helt otroligt kul! Träffade massa roliga människor, Louise snubblade och halkade och drattade nästan på ändan också, i vanlig ordning.

Sedan drömde jag den sjukaste drömmen inatt:
När jag o Jess satt på bussen på väg till förfesten igår låg det en gelégroda under sätet framför, så vi satt o glodde på den en stund. Sen var vi tvungna att trampa på den, bara för sakens skull för att den var så geléig o grejer.
Så inatt drömde jag att jag blev anfallen av en hel arme muterade militanta gelégrodor som var vansinniga på mig för att  jag hade trampat på en av deras kompisar!
Men sov gott gjorde jag iallafall efteråt!=) Sedan att folk skrattar åt mig när jag berättar det, ja, det bjuder jag på!

Negativt idag är att första delprovet i Latinamerikakunskapen är due in imorgon, och jag har knappt börjat.... ÅNGEST!! Giv mig styrka någon! Men jag tror att jag har samlat styrka nog att åtminstone give it a go.
"Sol i sinne, brun inne // Rudolf".