Loi- Hopplös vs. Underbar?

Ibland sluter jag ögonen och ser en liten flicka. En liten flicka i fyraårsåldern med korkskruvslockar och stora, blåa ögon. Hon står inne i en leksaksaffär och håller pappa i handen. Hon tittar upp mot en stor, hög hylla. Sedan pekar hon på den finaste dockan, en blunddocka med rosa tyllklänning och prinsesskrona med glittrande stenar. Den sitter allra, allra högst upp. Hon nickar uppfodrande mot sin pappa och han skrattar, tar ner dockan till sin dotter. Flickans ögon blir ännu större när hon ser på dockan, sin skatt, det enda hon ville ha. Det enda i hela världen hon ville ha. Flickan är lycklig nu. Dockan är hennes.

Ibland önskar jag att jag var hon. Just for once, let me be her....