Loi- Hopplös vs. Underbar?

Så här går det till:

Mamma ringer, säger att de kommer på söndagsfika. Kul, säger du, när kommer ni? Svar: Efter fem någon gång, vi ska bara äta först. Då kontrar du detta svar med ett: Kan ni inte äta här då? Om din mamma då tänker som mammor vanligtvis gör (iallafall min), kommer svaret bli detta: Självklart, gör du sallad så tar jag med mig mat, vill du ha köttbullar eller fiskbullar? Potatis kokar jag och tar med, har du verkligen lingonsylt hemma eller ska jag ta med det också? Dessutom hade hon bakat en kaka som jag frågade efter. Tycka om min mamma=).

Missförstå mig rätt nu: satan i gatan vad jag älskar mina föräldrar! Men efter fyra timmar förstår man varför man flyttade hemifrån. När man bara hör varannan mening de säger och alla pratar (läs: gapar) i munner på varandra känner man att det är dags att stänga igen butiken. Behöver man verkligen diskutera julklapparnas vara eller inte vara i en timme?! När hunden försöker begå självmord genom att lägga sig under bordet, andas fotsvett för att sedan hoppa ut genom fönstret har det gått för långt. Ska inte ni åka hem snart? Men ni är hemskt välkomna tillbaka igen om en vecka!