Nintendo-maraton

Robert skulle komma över på en kaffe bryggd med kärlek direkt i koppen (jag har ingen bryggare). Det slutade med ett åtta timmar långt Super Mario 3-pass. Jag har nog aldrig varit så populär bland boysen som när jag plockade fram mitt o syrrans gamla Nintendo!

Efter ett tag blev vi svaga och darrhänta, dags att intuberas med lite kebab. Sedan kom Kladdkarin över o vi övergick till tv- och filmtittande. Mario fick gå och lägga sig och min hjärtfrekvens went back to normal. Vi lyckades dock varva Piff o Puff på typ en halvtimme. Good team!

Nu sitter jag här mitt i natten och bloggar, trots att jag ska upp snortidigt och julhandla med mami och sedan gå på julbord. Min dejt för dagen blir underbara Emil. Vi ska gå hand i hand runt julbordet, han ska peka på allt och säga "Dä. Däa!" (Där, där) och jag ska lägga upp på hans tallrik. Sedan ska vi kasta köttbullar på den söta servitören som serverar oss varje år och sedan ska vi sitta i lobbyn och spela piano. Det har jag bestämt. Man får göra det när heter som jag.

Natti!

Kommentarer
Postat av: jessica

blev det så? fick ni spela piano och kasta köttbullar?

2007-12-09 @ 20:33:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback