Igår skaffade jag dreads! + Barndomsminnen i snön
Iallafall kändes det så. Jag gjorde nämligen det ultimata draget att duscha och tvätta håret på gymmet innan jag åkte hem. Jobbigt bara att det var minusgrader ute. Många minusgrader. När jag drog av mig mössan på bussen och kände på håret blev jag först livrädd och undrade vem som dummat sig med mitt hår, men lugnade mig då jag insåg att det skulle tina. Så jag satte mig och käkade ett kex, vilket resulterade i att jag såg ut som ett jävla fågelbord eftersom jag smulade ner två tredjedelar av kakan i knäet. Satt där med blöta fötter, mössa, istappar i håret och försökte äta kex med michelingubbe-stora vantar på händerna. Det enda som saknades var snor rinnande ner i mungiporna och elaka grannar som jagade mig med snöbollar, så hade jag varit tillbaka i barndomen igen!
KAN INGEN OFFRA SIG OCH HA SNÖBOLLSKRIG MED MIG?!?!?!
Fast jag vill vinna, jag har måååånga år av nederlag att ta igen, eftersom alla var större än mig när jag var liten och gav sig på mig. Minns tydligt en vinterdag när jag var i tioårsåldern, då min granne Andreas, 20 cm längre och 20 kg tyngre, satte sig på min bröstkorg och tvingade mig äta snö. Det var inte skönt. En annan gång hade min familj en JÄTTESTOR pulka, med plats för en eller två vuxna. Den fick vi tag i och kraschade mot ett stängsel. Aj.
Då var det roligare att leka med Marcus, vi brukade alltid vara i samma lag, gömde oss i vår snöborg och hindrade alla elaka småbarn från att komma in. Jag kramade snöbollarna och Marcus bombarderade. Det kallar jag teamwork!
Eller så åkte vi pulka vi också. Jag kommer ihåg att hans familj hade en stor rhododendronbuske eller nåt vid sidan av en liten backe på deras tomt. Alla barnen åkte bredvid busken utom Louise som åkte rakt igenom. Aj igen. Fast det var väl ganska väntat?=) Det hände nog även någon gång att jag fick någon av killarna att göra snöänglar med mig, även fast det var sällsynt.
Haha, vad jag vill vara liten igen just nu!=)
*står nu med långkalsonger, mössa, vantar, halsduk och kängor, beredd på att leka i snön!=D*
KAN INGEN OFFRA SIG OCH HA SNÖBOLLSKRIG MED MIG?!?!?!
Fast jag vill vinna, jag har måååånga år av nederlag att ta igen, eftersom alla var större än mig när jag var liten och gav sig på mig. Minns tydligt en vinterdag när jag var i tioårsåldern, då min granne Andreas, 20 cm längre och 20 kg tyngre, satte sig på min bröstkorg och tvingade mig äta snö. Det var inte skönt. En annan gång hade min familj en JÄTTESTOR pulka, med plats för en eller två vuxna. Den fick vi tag i och kraschade mot ett stängsel. Aj.
Då var det roligare att leka med Marcus, vi brukade alltid vara i samma lag, gömde oss i vår snöborg och hindrade alla elaka småbarn från att komma in. Jag kramade snöbollarna och Marcus bombarderade. Det kallar jag teamwork!
Eller så åkte vi pulka vi också. Jag kommer ihåg att hans familj hade en stor rhododendronbuske eller nåt vid sidan av en liten backe på deras tomt. Alla barnen åkte bredvid busken utom Louise som åkte rakt igenom. Aj igen. Fast det var väl ganska väntat?=) Det hände nog även någon gång att jag fick någon av killarna att göra snöänglar med mig, även fast det var sällsynt.
Haha, vad jag vill vara liten igen just nu!=)
*står nu med långkalsonger, mössa, vantar, halsduk och kängor, beredd på att leka i snön!=D*
Kommentarer
Postat av: Mor
Jag vill ha snöbolls-krig, men jag har inte heller nån att leka med. Har försökt med tråkiga svärsonen men han är tråkigare än tråkigast..
KOM HEM till Mor så ska du få dej ett snöbolls-krig
o en fika efteråt. Puss,puss...
Postat av: emma
Jag vill också ha snöbolls krig.... men jag vill ju också vinna.. Louise, vi får hitta några småungar i Skövde som vi kan vinna mot!!!
Trackback