Loi- Hopplös vs. Underbar?

Skriva deprimerande saker, rensa huvudet på all skit. Blev så inspirerad nu när jag ägnat större delen av dagen att rensa ur min lägenhet för att kunna flytta. Varenda pryl har jag varit tvungen att betrakta, minnas historien bakom. Jag är hopplös på att slänga saker, så sentimental! Mamma som var här och hjälpte till höll på att bli galen för att jag var så långsam. Men till mitt försvar: vad jag har slängt mycket!

Livet innehåller så mycket annat än bara saker. Skit som bara ligger och skräpar utan att du någonsin kommer att använda dem igen. Saker från förr.... Som inte ska finnas kvar. Bort med det! Samma sak vill jag göra med mitt huvud nu. Röja ut all gammal sit, kategorisera, lägga i välmärkta kartonger. Filea en del, slänga desto mer. Gammal skit. Det finns en anledning till att de hamnade längst in i skåpen från första början. Det är därför jag inte ville ha ett vindsförråd, jag hade fyllt det på två sekunder. Men det är över nu. Den nya Louise dök upp här för ett par månader sedan. Hon samlar inte längre gammalt skräp, hon gör sig av med det. Förutom vissa saker.... Vissa saker som hänger med, ligger längst in i skåpen, tas bara fram vid tillfällen som nu, flyttdags.

Jag tror att det är nyttigt att flytta en gång om året, man hinner inte fylla upp så mycket då. Jag har gjort mig av med saker jag inte trodde jag skulle kunna slänga. Men när jag satt där på golvet, med högar av skräp rent ut sagt runt mig, så fylldes jag av sån.... sån.... jag hittar inget bra ord. Jag kände bara att det blev för mycket. Och den tillfredsställelsen jag kände när jag började slänga, den är svår att beskriva. Jag blev lätt som luft, den bekymrade rynkan i pannan löstes upp. Så skönt. Bara av att slänga gammalt skräp. Varför gör jag inte detta oftare? Jag avskyr prylar.

Samma sak vill jag nu göra med mig själv. Det var länge sedan jag hade så mycket i huvudet som jag har nu. Så mycket känslor i omlopp, så många olika trådändar som inte knutits samman. Jag är så sjukt förvirrad nu så ni anar inte! Det jobbigaste är när man försöker förstå sig på vad andra tänker, vilket är dödsdömt. Det finns inget mer komplext än en människas tänkade, och definitivt inte om det är någon annans än ditt eget. Ändå vill jag inget hellre än att förstå. För den dagen jag förstår dem, det är dagen då jag själv kan känna mig trygg. Ge mig en hint av vad ni tänker, let me know how you´re feeling....

Ut med det gamla, in med det nya.