Loi- Hopplös vs. Underbar?

Så känns det nu. Jag är tjock i huvudet, snorig och det känns som om jag försöker dra ner en tennisboll i halsen varje gång jag sväljer. Min chef har en teori om att jag säkert är pollenallergiker, vilket jag starkt tillbakavisar, då allergier för mig är ett svaghetstecken. Jag är förkyld, punkt slut. Har ingen aning om jag har feber, äger ingen febertermometer, men en som jag kände en gång sa att man kunde känna det på låren, om de var varma så har man feber. Jag ska nog känna lite på mina lår nu, haha........

Men en sak som är bra, i motsats till mina glansiga ögon och vingliga gång, är det faktum att det precis har gått upp ett ljus för mig. Eller flera ljus faktiskt. Jag har kommit fram till vad jag vill, vad jag är ute efter. Jag har avslutat saker som aldrig hade funkat och jag har insett att andra saker kommer gå på tomgång för alltid. Jag har upptäckt att det inte är så svårt att avstå från saker man inte är helt säker på att man vill göra eller ha och strunta i dem, eller åtminstone vänta tills rätt tillfälle. Och jag har förstått att första intrycket av en människa ibland kan vara HELT fel.

Jag fick mig en hård knäpp på näsan, i stil med ett knytnävsslag nästan, men jag måste säga att det var till det bättre. Helt plötsligt förstår jag hur det fungerar. Jag har säkert vetat om det även innan, men inte velat förstå.... Nu kan det bara gå framåt!