Loi- Hopplös vs. Underbar?

Igår fick jag några nya kompisar. De var ungefär en meter höga, lintottiga och högljudda. Barn alltså. Efter att blivit tvångsskjutsad genom halva stan och stillat mitt craving för cookies som jag haft hela dagen, satte jag mig ner fridfullt (trodde jag) på en innergård i Linné och inväntade trevligt sällskap. Döm om min förvåning när jag inser att jag har satt mig mitt i skottlinjen mellan två armeér Kinderäggskrigare! Gaellerna med Asterix och Obelix i ena änden och romarna (som representerades av fula banankastande apor) i den andra.

Så vad gör man? Flyr hals över huvud och gömmer sig i en buske, letar upp en annan sittplats (som det för övrigt var JÄVLIGT ont om) eller ger man sig in i leken? Självklart ville jag vara med och leka! Fick en ordentlig genomgång om vilka som var onda och goda och hjälpte till att rusta armeérna för strid. Även trolldryck tillagades. Fick även bevittna hur man på lämpligast sätt knaprar i sig myror. En av ungarna stod dessutom ca 30cm ifrån mitt ansikte och sköt maskrosor i ögat på mig. Kul?! Nä. Barn är onda.
När mitt sällskap senare kom ville jag nästan inte följa med in. Fast bara nästan. Det fanns andra faktorer som lockade mer än myrkäkande och maskrosfläckar....

Typ lasagne ;).