Loi- Hopplös vs. Underbar?

"Alla har en historia att berätta, stora som små. Det kan vara en glad, ledsen, rolig, sorglig eller spännande historia. Så även fast jag bara är en liten kortlek, så ska jag berätta min historia för dig.

Det började en dag för många år sedan när jag var en liten parvel. Jag togs upp ur min ask och blandades och kuperades för första gången. Jag minns det som igår, det kittlade och pirrade i hela leken på mig. Jag blev spelad med några gånger, sedan hamnade jag i lådan igen, tills dagen jag blev hittad av några flickor som började spela med mig igen. De spelade och spelade och jag njöt i fulla drag av uppmärksamheten jag fick. Efter den dagen spelade de med mig jämt. Varje lunchrast tog de fram mig och spelade tills rasten var slut. Då samlade de ihop mig och virade ett ljusblått hårband runt min mage så att jag inte skulle falla isär. I början spelade flickorna olika kortspel, men efter ett tag spelade de bara Neger och President, de tyckte bäst om det, precis som jag. Men det var inte bara på lunchrasterna de tog fram mig, oh nej, de tog med mig på många resor också. Jag fick bl.a. följa med till Orust utanför Göteborg, Stockholm, Frankrike och Turkiet (det var en svettig upplevelse).

Så kom dagen då jag började bli gammal. Mina kort började bli slitna. Jag var solblekt och trasig i hörnena och några av korten hade gått sönder och delats mitt itu.

-Jaha, tänkte jag. Då var det kört, nu blir man förpassad till pappersåtervinningen. Men icke! Flickorna tyckte så mycket om mig att de tog fram tejp och lagade mina trasiga kort. Min Ruter Kung började le igen och min spadertvåa fick ett helt nytt, rött hörn när det blåa trillade av. Jag blev så rörd av deras omtänksamhet, att de orkade bry sig om lilla mig.

Men säg den lycka som varar för evigt. Flickorna tar studenten nu och kommer inte längre träffas varje dag. Vad ska det bli av mig? Ska jag hamna i återvinningen nu eller ska jag hamna i en låda igen?

Nej, istället delas jag i fyra delar och varje flicka får varsin färg.

Linda får klöver, Louise får spader, Karin får hjärter och Jessica får ruter.

Så från och med nu är jag halv, men bara så länge jag är ensam. När de fyra flickorna är tillsammans blir jag hel igen, precis som de och deras vänskap.

Det här är mitt sätt att få er att minnas varandra".

 Jag önskar er en ljus och lycklig framtid och jag hoppas att vi alltid kommer att vara lika bra vänner som vi är nu. Bättre kompisar än er får man leta efter!