Amazing Pennybridge!
I vilken ände ska jag börja? Jag älskar Örebro. E20 Norr. Millencolins hemstad. Vi har en station där. Det var det enda jag visste när jag åkte dit i måndags. Nu vet jag mer.=)
Efter en lång dag av bilkörande och miljöarbete trillade jag runt på stan och shoppade lite (ett grönt linne to die for!)
Sedan var det middag med en kollega och sedan hamnade jag på Harrys på livebands-kväll med några kompisar till honom. Kollegan uteblev dock, så jag fick festa själv med detta gäng rockande 35+ herrar. Hade så sjuuukt kul! Jag och en kille (gubbe? Nee..) som hette Gunnar och var 45 shakade loss på dansgolvet. Totalägde. Kan ha varit för att vi var den enda två där, men ändå. Kul var det! Sällan man möter främlingar som direkt tar en in i gänget, riktigt sociala och pratsamma var de, presenterade mig för alla de kände och berättade allt om Örebro och alla som vi träffade. Kul att få snacka lite musik också! Och jag är inte den som är den, tror nog inte min käft var stängd en sekund under den kvällen. Visade sig att en av killarna hade en bästa kompis som bodde i Gbg. Tror ni inte att det var min tatuerare, Peter! Sjukt. Att det dessutom ryktades om att de kände några av killarna i Millencolin gjorde mig sjukt impad. Jag trodde inte jag var kändiskåt. Men tydligen. Försökte dölja det väl, men vete fasen om jag lyckades....
Kvällen fortsatte med ett liveband, också några kompsar till de jag hängde med. Efter en stund tröttnade tydligen sångaren eller nåt och slängde helt oplanerat upp sin syrra på scenen. En stabil kvinna måste jag säga. Men sicken pipa hon hade! Helt OTROLIG sångröst hade hon, fick kårar asså. Riktigt grymt att bara gå upp och riva av ett nummer sådär. Och deras gitarrist var helt amazing....
Kvällen led mot sitt slut och en gentleman skulle följa mig till hotellet med motivationen: "Hick! Man schkaa följa tjejerna hem. För att, Hick! de scka inte gå schälva". Problemet var bara att killen inte riiiiktigt var helt på det klara med vart hotellet låg uppenbarligen, utan glad i hågen tar tag i min hand och leder mig, ja, åt helt motsatt håll. Tur att jag cruisat runt Örebro centrum tidigare under kvällen, så jag visste vart jag skulle. Hade kunnat vandra runt hela natten annars. Så jävla kul! =)
Fan, vad jag vill åka tillbaka redan ikväll! Och nästa gång ska jag fan inte banga att följa med om jag återigen blir erbjuden att följa med till Millencolins studio.... Jävla skit alltså! Varför var jag tvungen att åka till Karlstad dagen efter? Just det, jobba var det ja... =P
Denna tripen var inte bra för mig, inte nog med att jag catched a cold, jag drabbades för andra gången på ett år av en svårartad Millencolin-sjuka. Och jag vill aldrig bli frisk!=) Remembering konserten på piren under kalaset förra sommaren. It was magic.... Something in the air, someone beside me and the whole world at my feet.
Ahh.... Play it again, Mr Jones!