Loi- Hopplös vs. Underbar?

Helt sanslöst trött är jag nu efter en helg i huvudstaden.

Hittade hela vägen fram till hotellet  fredags, i tid och allt, tack vare mitt OTROLIGA lokalsinne.
Trillade in på Kulturhusets kulturnatta, det var knarkat och stört. Dikter om tomater ingen kommer ihåg, målningar av dödslängtande Emo-kids, svartmålade tjejer som klättrar runt dig och skrämmer skiten ur dig i rulltrappan, en höggravid kvinna som spelar trumpet med tre trumpeter i munnen samtidigt. Risken är stor, när man släpper lös mig på ett redan skruvat ställe, att jag får bryt och blir jättetramsig. Som jag givetvis blev. Jag hade en helt underbar kväll, tack vännen! (OBS, menat om något positivt;)

Årsmöte på morgonen efter, riktigt jobbigt att kliva ur sängen kan jag lova. Sedan släpade chefen ut oss på golfrunda, tänk er 15 galningar ute på grönbete, varav 13 aldrig hållt i en golfklubba i sitt liv. Det var kaos. Att tjonga iväg bllen långt var inte in grej, men puttningen ägde jag. Middag på kvarnen och drinkrace i baren, sedan var det stekt. Jag var helt lagom rund under ftterna tills chefen utlyste denna korkade tävling. Det spelar ingen roll vad dettävlas i eller om jag vill deltaga eller ej, jag måste ju vinna. Fan att jag aldrig kan ge mig....

Dagen har tillbringats på flyplatsen, planet var försenat. Fem goa, glada göteborgare som var helt sagolikt trötta och flamsiga satt hela eftermiddagen och bara garvade, fan vad kul vi hade ändå!

Ibland flyter livet liksom bara på på ett helt underbart sätt, utan att man liksom behöver göra något. Känn ditt flow i livet oftare. Var lycklig. Ibland behövs det så lite för att bli eller göra någon glad. Nu, mina vänner, ska jag sova, men ha detta i åtanke!

Förresten, jag har bestämt mig. Vad jag nu kan mena med det.... Det märker ni;)