Loi- Hopplös vs. Underbar?

Aldrig har jag känt en sån ångest över att lämna ett land som när planet rullade över startfältet på Monastirs flygplats i fredags eftermiddag. Något slockande inom mig och jag riktigt kände hur ont det gjorde. Fick en obehagligt pirrande känsla i maggropen, positivt eller negativt vet jag inte, men vanligtvis kommer ju den när man är på väg TILL något och inte hem. För att bara vara en charter fångade resan mig såpass mycket att jag vet redan nu att jag snart kommer vara tillbaka där. Nästan allt var bra! Maten, människorna (något sliskiga bara), utflykterna (4hjuling i olivlundarna, dromedarridning, runtstrosande på medinorna och längs stranden), hotellet (det första STANK avlopp, men Louise flirtade lite med den heta reseledaren och vips fick vi ett nytt rum på sekunden;-). Bara vädret kunde vart lite varmare och mindre blåsigt. Men vad gör det när du känner flow ändå??

Det är bara till att konstatera; jag FUNKAR inte i Sverige! Jag vill ha värmen, jag vill ha atmosfären, maten och den sköna livsstilen runt omkring Medelhavet. Utlandsplacering tack! Reseledare är nog inte min grej, jag fixar inte folk som ringer och väcker en klockan fyra på morgonen och lipar för att de kom försent till flygplatsen och missade planet, men jag kan tänka mig att basa över något shyst hotell på någon trevlig semesterort. Det är bara till att höra av sig, jag kan dra nästa vecka! Eller kanske borde starta en biluthyrning i Marrakech?