Loi- Hopplös vs. Underbar?

Det var en underbar dag. Himlen var blå, fåglarna kvittrade och ropen skalla: Frihet åt alla! Louise manövrerade den söta lilla Skodan över rågtäckta åkrar, alla i bilen sjungandes och skrattandes. Det var en fröjdefull dag. Solen smekte deras bara nackar (det var ingen cab, men rutorna var nere). Efter några timmar blev Louise lite trött i ögonen. GPS:en varnade för sängar på vägen hela tiden, men de bestämde sig för att byta förare istället.

Toll sätter sig bakom ratten.

Plötsligt brakade helvetet lös. Åskmolnen drog in över de två oskyldiga passagerarna och Toll, den obarmhärtige föraren. Regnet piskade vindrutan och den lilla bilen skakade av rädsla. Toll tryckte gasen i botten, höll händerna hårt runt ratten och tryckte ut den sista gnuttan livslust ur bilen, när han våldsamt stampade ner kopplingen hårt i mattan. Han vrålgasade, rivstartade och sedan bar det iväg, i hundrafemtioelva knyck över skumpiga vägar, mejade ner pensionärer som var på söndagspromenad, körde nästan över spädbarn som försökte lära sig krypa över E20. Folk slängde sig åt sidan när Orkanen Toll röjde fram. Alla kommer vi minnas denna dag med skräck i sinnet. R.I.P Sture Snigel som gick en plågsam död till mötes, under dubbade däck, på en vägsträcka någonstans mellan Göteborg och Stockholm....

Och ändå lyckades han inte hinna hem innan 22!!!! (22,01 rullade vi in i garaget). Det var kärringstoppet i allén som gjorde det.