Loi- Hopplös vs. Underbar?

Okej, jag erkänner. Jag lipade. Trots att jag inte hade tänkt göra det. Till stor del var det nog för att själva begravningsakten var sorglig. Till lika stor del var det nog av egoistiska skäl. Till lite mindre del var jag nog ledsen för att hennes liv blev så tragiskt när det kunde blivit så bra. 

Varför fanns hon aldrig där för mig när jag var liten? Eller när jag blev stor? Jag hoppas att hon föds till något större nästa liv. För visst vore det väl trist att tro att det bara slutar här? Något mer måste det ju finnas.

Nu ska jag gå och göra något med mitt liv.
Jag ska börja med en sak som Jess sa till mig innan hon åkte till Österrike idag:

"Kan du inte bara vara tyst och släppa taget någon gång? Kan du inte sluta tänka och bara köra? Måste du leta fel på något som verkar normalt?!"

Aj. Jag gillar inte när folk skäller på mig. Men jag får väl försöka lyssna på dig då. Men du får plocka upp bitarna om det skiter sig! Älskar dig! ;)